Strategier för att lösa växtskyddsproblem i modern fruktodling
Ny odlingsteknik, ändrade klimatförhållanden och krav på miljövänlig odling medför att nya växtskadegörare blir ett problem. Det kräver också nya bekämpningsstrategier. Det kan innebära utveckling av prognosmetoder för nya skadegörare, odling av motståndskraftiga sorter eller användning av feromoner och andra miljövänliga bekämpningsmedel.
Vi i nätverket Växtskydd i Alnarp jobbar med att hitta nya vägar att bemästra problemen.
Fruktträdskräfta – ett reellt hot mot svensk fruktodling
Svenska fruktodlare har rapporterat svåra angrepp av fruktträdskräfta, Neonectria galligena. Orsaken till att kräftsår uppträder är att träden bär på latent smitta som bryter ut under för fruktträden stressande förhållanden. Omfattningen och spridningen av fruktträdskräfta i skånska fruktodlingar och i en försöksodling på Alnarp kommer att bedömas. Kvävegivornas inverkan på mottagligheten för kräfta hos olika äpplesorter ska studeras samt kräftans förmåga till spridning inom träden.
Näringsförsök
Vi kommer att undersöka om äpplesorters mottaglighet för infektioner av Neonectria galligena är beroende av mängden tillförd kväve. Hypotesen är att träden blir mer mottagliga för infektioner med ökad kvävemängd samt att det finns sortskillnader.
Inventering av fruktodlingar
Drabbade odlingar väljs ut i samarbete med odlarkonsulent och odlare. Kartläggning av antalet träd som är infekterade, omfattningen av infektionen och vilka sorter som är särskilt svårt drabbade ska göras. Vedprover samlas in för renodling av svamp för senare jämförande morfologiska och molekylära studier.
Produktionsmetodernas påverkan
Vi kommer att studera risken för latent smitta hos trädproducenter för att fastställa om latenta infektioner av fruktträdskräfta har sitt ursprung i produktionsmetoderna. Ympmetoder, arbetshygien, behandling av moderplantmaterial samt färdigt växtmaterial kommer att undersökas.
Metoder för att fastställa om träd är smittade med fruktträdskräfta har utvecklats och provats med PCR och ELISA, men dessa metoder har visat sig vara otillräckliga då det rör sig om latent smitta. En metod behöver utvecklas för detektion av latent smitta i ved.
Populationsstudie av fruktträdskräfta
Vi planerar att utföra jämförande studier av svampisolat från trädprover med ursprung i Sverige, Belgien, Holland, Irland och Slovakien för att fastställa deras släktskapsförhållanden. En jämförelse mellan svenska isolat och isolat från importländer är av speciellt intresse. De olika isolatens patogenitet kan undersökas genom inokuleringsförsök.
Projektet finansieras av SLF.
Kontaktpersoner
Guy Svedelius
Birgitta Rämert
Även äpplen kan få pest!
Digerdöden, som tog kål på miljoner människor i Europa under medeltiden, har en motsvarighet i växtvärlden, nämligen päronpest! Sjukdomen orsakas av bakterien Erwinia amylovora, som orsakat ökande angrepp på äpple och päron i Mellaneuropa under senare år. I Sverige har vi hittills bara haft smärre utbrott, men i ett framtida varmare och fuktigare klimat, kommer päronpest att bli ett stort problem även i svenska fruktodlingar och hemträdgårdar.
Test för resistens hos olika äpplesorter
Hur resistent en viss sort är kan man undersöka genom att tillföra bakteriesporer och sedan se hur stora skadorna blir. Detta görs i växthus, genom att man klipper av skottspetsarna på unga träd med en sax doppad i sporsuspension, se bilden. Den nersmittade skottspetsen svartnar och vissnar olika snabbt beroende på trädets resistens. Genom att mäta angreppets längd efter några veckor kan man gradera de undersökta sorterna. Inokuleringsförsök får dock inte utföras i Sverige eftersom päronpest klassas som en karantänssjukdom.
Cox Orange har nedärvd resistens
Forskare på Balsgård har lyckats få en del svenskodlade äpple- och päronsorter inokulerade med päronpest hos kollegor i Polen och Schweiz. Bäst klarade sig Rubinola följd av Ribston, Elise och Cox Orange. Att just Cox Orange är intressant har man noterat tidigare. Tydligen har denna sort en nedärvd resistens mot päronpest. Hos såväl Cox som många av släktingarna är denna egenskap kopplad till två DNA-markörer. På Balsgård har vi analyserat 144 äpplesorter med dessa DNA-markörer.
Nya sorter med bra resistens
Nyligen erhållna FORMAS-medel ska nu användas för större tester med svenska äpplesorter, både i Balsgårds DNA-laboratorium och i polska växthusförsök. Den första uppsättningen med ympkvistar av 21 sorter skickades till Polen i januari 2009 för förökning och inokuleringstest. Målsättningen med detta projekt på kortare sikt är att vi ska kunna förvarna om vilka sorter som är känsligast. Den långsiktiga målsättningen är förstås att genom växtförädling kunna ta fram nya sorter med bra resistens.
Projektet finansieras av FORMAS.
Kontaktperson
Hilde Nybom, Balsgård
Inventering av vecklararter i svenska fruktodlingar
Odlare, rådgivare och forskare har under senare år rapporterat om ökade skador av vecklare i svenska äppelodlingar. Avregistreringen av bekämpningsmedlet Gusathion 2008 förväntas leda till ökade problem. De medel som nu finns har kortare verkningstid eller är bredverkande pyretroider. Det kommer att krävas tillgång till väl fungerande prognossystem som grund för ekonomiskt och miljömässigt hållbara bekämpningsstrategier.
Under 2008 gjordes en inventering i elva äppelodlingar i Skåne. De arter som ingick i studien var Adoxophyes orana, Archips podana, Archips rosana, Cydia pomonella, Hedya nubiferana, Pandemis heparana och Spilonota ocellana.
Prognossystem behöver utvecklas
Det finns ett prognossystem för äpplevecklaren, Cydia pomonella, som bygger på fångst i feromonfällor i kombination med klimatdata. Målet är att bygga upp en kunskapsbas som kan ligga till grund för utveckling av prognossystem för de övriga vecklararterna.
Stora skillnader mellan odlingarna
Inventeringen gjordes med knopprover på våren, fero-monfångster under sommaren och skadeuppskattningar i den mogna frukten under hösten. Antalet vecklarlarver i knopparna var oväntat lågt. Fångsterna i feromonfällorna visade vilka arter och hur många som fanns på de olika lokalerna samt när de var aktiva. Den vanligaste arten på samtliga lokaler var fruktträdsommarvecklaren, A. podana.
Fruktskalvecklaren, A. orana, hittades bara på en lokal, men där fångades den i stort antal och flygkurvan visade två generationer. A. orana räknas efter C. pomonella som en av de allvarligaste vecklarna i Mellan- och Sydeuropa. Antalet C. pomonella var relativt lågt, men den förekom i odlingarna under en lång period. Vecklarskadorna på frukten låg runt 5 % med en variation på
1,6 - 21 %.
Slutsats
För att effektiva prognossystem och bekämpningsstrategier ska kunna utvecklas måste inven-teringar och skadeberäkningar göras under flera säsonger.
Projektet finansieras av SLF.
För mer information se projektets hemsida: www.vecklare.se
Kontaktpersoner
Ylva Hillbur
Birgitta Rämert
Patrick Sjöberg
Förvirring av plommonvecklaren i koloniområden
Plommonvecklare
De flesta som har ett plommonträd har nog någon gång bitit i ett plommon med ”mask” i. Med största sannolikhet är ”masken” en larv av arten plommonvecklare, Grapholita funebrana. Skadorna från denna art kan i vissa fall bli väldigt omfattande och många väljer även att ta bort sina plommonträd.
Under våren och sommaren 2008 undersöktes om den feromonbaserade förvirringstekniken kan användas för bekämpning av plommonvecklaren. Försöket utfördes på Ärtholmen, ett koloniområde i Malmö.
Förvirringstekniken
Feromoner är kemiska signalsubstanser som fungerar som budbärare mellan individer av samma art. Ett exempel är sexualferomoner, som gör det möjligt för insektshannar att hitta de artegna honorna inför parningen. Syntetiska sexualferomoner kan användas för miljövänlig bekämpning genom den s.k. förvirringstekniken.
Tekniken går ut på att plastband fyllda med feromon (dispensrar) hängs upp i plommonträden så att hela atmosfären blir fylld med ”hondoft”. Det blir då svårt för plommonvecklarhannarna att skilja mellan dispensrar och honor, de blir förvirrade. Fungerar förvirringen bra kommer därför de flesta honorna att förbli oparade, de lägger inga befruktade ägg och det blir inga larver. Plommonvecklarens honor flyger inga längre sträckor. Detta innebär att förvirringstekniken kan vara lämplig för plommonvecklaren även på platser med ett fåtal plommonträd, såsom koloni- och villaområden. Förvirringstekniken för plommonvecklaren är inte registrerad i Sverige, men förhoppningar finns att detta snart ska ske.
Resultat 2008
Resultaten från 2008 tyder på att förvirringsmetoden kan fungera för att minska antalet plommon angripna av plommonvecklaren i koloniområden. Det är dock viktigt att dispensrarna hängs upp före blomningen och att de inte bara placeras i plommonträden utan även i intilliggande vegetation.
Projektet finansieras av Fritidsodlarnas Riksorganisation och Partnerskap Alnarp.
Kontaktpersoner
Johannes Albertsson
Birgitta Rämert
Peter Witzgall
