 |
|
 |
|
|
Nya tider kräver nya växtskyddsåtgärder
Tiderna förändras. Det är påtagligt på många sätt och märks tydligt genom t.ex. diskussioner om klimatförändringar och konsumenternas ökade efterfrågan på ekologiska varor. Oavsett hur och varifrån förändringarna kommer är det viktigt att vi kan garantera en säker livsmedelsförsörjning med grödor av hög kvalitet odlade på ett hållbart sätt.
Klimatförändringar och ekologisk odling har åtminstone ett gemensamt problem – skadegörare på odlade växter. Vi i nätverket Växtskydd i Alnarp jobbar med att hitta lösningar på dessa problem.
Biotensider - miljövänliga bekämpningsmedelFör att komma till rätta med övergödningen ökar trycket på att odla i slutna system. Näringsläckage till vattendrag, sjöar och hav minskar drastiskt i jämförelse med växthusodling med öppna system. I ett slutet system återcirkuleras en näringslösning genom grödornas rotsystem. All näring kommer på så sätt växterna tillgodo och det blir inget näringsläckage alls till den omgivande miljön. I slutna system får dock rotpatogener lättare fäste och kan skada växterna med lägre skördar och förlorade inkomster som följd. Organismer från släktena Pythium och Phytophthora hör till värstingarna bland rotpatogener. Dessa "algsvampar" sprider sig lätt genom att producera simmande sporer som kallas zoosporer.
Eftersom kemiska bekämpningsmedel inte är tillåtna att använda i slutna system i växthus måste man hitta miljövänliga alternativ. Ett alternativ som visat sig fungera bra är biotensider. De fungerar som ytspänningssänkande medel och har visat sig vara effektiva mot zoosporerna, som inte har någon cellvägg utan bara ett omgivande membran. Biotensider gör membranet skört och till slut brister membranet och sporen lyserar.
Koldioxidneutrala oljeätareDet finns både tillverkade och naturliga tensider. De syntetiska tensiderna är svåra att bryta ned och kan ha negativa eller t.o.m. toxiska effekter på grödan. Dessutom är de baserade på olja. Biotensider, däremot, är naturliga molekyler som bryts ned snabbt i naturen. Förutom att de är koldioxidneutrala är de också oftast ofarliga för rotsystemets nyttiga mikroorganismer.
Biotensider tillverkas naturligt av olika bakterier och svampar, som behöver ämnena för sin egen tillväxt. Många bakterier är lätta att odla och testas i projektet som biotensidproducenter. Som näringskälla till bakterierna kan man använda t.ex. frityrolja eller motorolja. På så sätt kan man producera ett miljövänligt bekämpningsmedel (biotensid) samtidigt som oljan bryts ned på ett miljövänligt sätt.
I projektet Biotensider, en ny möjlighet vid biologisk bekämpning i slutna odlingssystem undersöks och identifieras tensider från olika bakteriearter.
Kontaktperson
Parasitstekel räddningen för ekologiska odlareAtt skydda växterna mot skadegörare vid ekologisk odling är många gånger en stor utmaning. I vitkålsodlingar är det kålflugan som ofta ställer till stor skada. För att få bukt med den tar forskarna hjälp av en parasitstekel. Att hitta en optimal balans i naturen för att få en stadig population av parasitstekeln kräver mycket kunskap. I projektet kombineras metodik från såväl biologisk kontroll som kemisk ekologi och sinnesbiologi.
Parasitstekeln Trybliographa rapae finns ute i naturen. Den lägger sina ägg i fluglarver av släktet Delia. Eftersom fluglarverna då så småningom dör och inte utvecklas till färdiga insekter kan parasitstekeln användas som ”växtskyddsmedel” och hålla populationen av kålflugan nere.
Kunskapsintensiv forskningI projektet Bevarande av naturliga fiendepopulationer i ett växtföljdssystem med grönsaker vill man hålla tillbaka kålflugan på två olika sätt samtidigt. Dels genom att upprätthålla en hög population av den naturliga fienden, dvs. parasitstekeln, och dels genom att bryta skadegörarens populationstillväxt genom att byta grödor. Denna kombination ger en god synergieffekt.
För att lyckas med båda krävs det noggranna studier. Biologisk kontroll på friland är inte lika enkelt som kemisk bekämpning som fungerar ”överallt”. Varje plats har specifika skadegörare och nyttogörare och dessa måste kartläggas.
För att få parasitstekeln att trivas behöver den tillgång till nektar. Det gäller därför att hitta en nektarväxt som parasitstekeln gillar, men som skadeinsekten helst inte bryr sig om. I försök har man kommit fram till att bovete fungerar bra för Trybliographa rapae. När man väl hittat en nektarväxt som fungerar måste man se till att den blommar i rätt tid för nyttogöraren. Parasitstekeln lägger ett ägg per fluglarv, men den har en lång äggläggningsperiod. Timingen mellan äggläggningen och nektarväxtens blomning är därför viktig.
I projektet studeras även ifall strängar av gräs kan ha en positiv effekt på övervintrande skalbaggar och spindlar som prederar på kålflugan .
Genom att odla lök istället för vitkål kan man minska kålflugans population. När värdväxten för kålflugan tas bort försvinner också kålflugan, samtidigt som stekeln kan parasitera på andra flugarter som angriper lök.
För att få en stadig population av nyttoinsekten i fält gäller det alltså att hitta en lämplig nektarväxt som passar i fält – och att alla andra biologiska faktorer optimeras på rätt sätt.
Kontaktpersoner
Kastanjemalen anfallerHästkastanjen har drabbats av en för Sverige ny skadeinsekt. Det är kastanjemalen (Cameraria ohridella), en fjäril vars glupska larver gnager minor i bladen. Nu sprids den norrut och lämnar de vackra hästkastanjerna att vissna redan under sommaren. Kan en parasitstekel bli lösningen på sikt?
Kastanjemalen har sitt ursprung på Balkan. Där upptäcktes den 1985 och namngavs året efter. På 20 år har den spridit sig från Balkanhalvön till nästan hela Europa. I Sverige hittades den första gången i Skåne 2003.
I södra Sverige kan kastanjemalen utveckla upp till tre generationer under en säsong. Det gör att angreppen snabbt blir stora. Det enda sättet vi känner till idag att begränsa angreppen är att ta bort angripna löv från marken och antingen bränna eller kompostera dem och täcka komposten noga.
TestegsraketKastanjemalens utbredning i Sverige, från Skåne till Gästrikland, kartläggs genom att fånga in fjärilarna med hjälp av feromonfällor. I Alnarpsparken undersöks dessutom vilka olika arter och hybrider inom släktet hästkastanjer (Aesculus), som är särskilt utsatta och om den har någon naturlig fiende som skulle kunna hålla nere populationen, t.ex. någon parasitstekel.
Dessa tre parametrar är centrala i projektet Undersökning av kastanjemalens (Cameraria ohridella) biologi, spridning och parasitoider i Sverige. Projektets mål är att samla in kunskap om kastanjemalens livsbetingelser, hur den sprids i Sverige, hur mottagliga olika arter och hybrider av Aesculus är samt om den har några naturliga fiender här. Förhoppningsvis går det att hitta någon parasitstekel som i framtiden kan användas vid biologisk bekämpning.
Kontaktpersoner
|
© Växtskydd i Alnarp. Citera gärna men ange källan: ”Växtskydd i Alnarp”
Hemsidan producerad av Vitaminera AB i samarbete med Växtskydd i Alnarp