|
Växter kan efter behandling med icke-sjukdoms-bildande mikroorganimser eller med låga doser av vissa kemikalier aktivera delar av det biokemiska försvaret mot sjukdomsangrepp. Detta innebär att växten blir mer motståndkraftig mot ett senare angrepp av en verkligt sjukdomsbildande mikro-organism. Vi studerar detta fenomen i potatis.
Potatisbladmögel som orsakas av oomyceten Phytophthora infestans är en av de allvarligaste växtsjukdomarna i Sverige och i världen. Nästan hälften av den totala mängden fungicider används idag mot denna sjukdom i potatis trots att potatis-odlingen endast upptar en liten del av den odlade marken. För att minska bekämpningsmedels-användningen finns ett stort behov av ny resistens (motståndkraft) i det odlade sortmaterialet. De sorter som odlas idag är i de flesta fall mottagliga eller relativt mottagliga för sjukdomen.
I ett doktorandprojekt karakteriserar vi resistens-mekanismer i resistenta potatiskloner i samarbete med förädlare samt studerar försvarsreaktioner efter att potatisplantor behandlats med ämnen, t.ex. beta-aminobutyric acid (BABA), som inducerar resistens. Vi försöker identifiera markörgener för inducerad resistens för att vi bättre ska kunna studera när växtens försvar sätts på under fältomständigheter.
Vi undersöker i fält och laboratorieförsök om BABA, andra inducerande ämnen och fungicider applicerade tillsammans kan ge synergieffekter och om man därmed kan få effektiv bekämpning av potatisbladmögel med mindre mängd fungicider. Effekten av olika doser, appliceringstillfällen, kombinationseffekter med olika fungicider, kombinationseffekter med potatissorter med olika resistens etc undersöks för att optimisera bekämpningen.
|
|
 FOTO: ERLAND LILJEROTH
Medarbetare
Therese Bengtsson, Erland Liljeroth, Erik Andreasson, Marit Lenman
Finansiär
FORMAS
|
