|
Rottickan orsakar rotröta och är en av de enskilt allvarligaste skadegörarna på barrskog i Sverige. De ekonomiska förlusterna till följd av angrepp består av kvalitetsnedsättningar till följd av röta, mortalitet, tillväxtnedsättningar och ökad risk för stormfällning.
Det finns två arter av rotticka i Sverige, en som är specialiserad på gran och som är allmän i hela landet (Heterobasidion parviporum) och en som angriper flera olika trädslag och som har en sydlig utbredning i landet (Heterobasidion annosum).
Rottickan sprider sig med luftburna sporer som gror på färska vedytor, framför allt färska stubbar från gallring och slutavverkning. Stubbytorna utgör den viktigaste spridningsvägen för svampen och de flesta åtgärder som praktiseras i skogsbruket för att förhindra spridningen är baserade på denna kunskap. Den viktigaste åtgärden mot rotticka i Sverige är stubbehandling, där kemiska eller biologiska medel stryks på stubbytorna för att förhindra rottickans sporer från att gro.
Nya resultat pekar på att Heterobasidion annosum etablerar sig dåligt på stubbytor av gran. Därmed väcktes hypotesen att denna art sprider sig på något annat vis än just genom stubbytorna. Det kan innebära att effektiveteten av stubbehandling i de södra delarna av Sverige är betydligt lägre än vad man tror idag.
Projektet har till syfte att fastställa hur viktiga andra spridningsvägar, än genom stubbytor, är för rotticka i granbestånd i södra Sverige. Detta görs genom att först kartlägga hur fördelningen mellan de olika arterna av rotticka ser ut i rötade träd, infekterade stubbar och bland luftburna sporer. Kartläggningen ska visa om de gängse spridningsteorierna stämmer. Därefter genomförs fältförsök för att påvisa vilka andra spridningsvägar för rotticka som är viktiga i granbestånd.
Vi jobbar efter två huvudhypoteser: Att sporer gror direkt på rötterna av stubbar och att sporer gror direkt på rötter av stående träd. Det är möjligt att båda dessa spridningsvägar är viktiga.
|
